tisdag+bubbel=sant

 
I dag ska jag göra nåt som kan kallas för lyx. I allafall i min värld. Jag ska få sitta i fem timmar och läsa en bok. Jag ska äta rökt fläskfilé och dricka ett glas bubbel. Eller två. Ur plastmugg. Inget barn som ropar och vill ha min uppmärksamhet. Jag kanske kan få läsa ett helt kapitel ostört. Inte för att jag på någotvis ogillar att uppmärksamma mina barn. Tvärtom. Jag gör det gärna. Men inte hela tiden. I dag ska jag åka tåg. Tyst avdelning till och med. Jag ska spela Candy crush också. Utan att nån stör.
 
Trevlig tisdag på er!
 
 
Kategori: Allmänt, Vardagsbetraktelser; Taggar: Gör om det där i en bil om du kan, Välkommen till min blogg, vardagsbetraktelser, åka tåg;

Frieriet - en höjdare.

Vi har pratat om veta-bättre-typer på FB, om särskrivningar, om Sean Banan och om barn som ska bli klippta. Nu tänkte jag dela med mig av nåt som faktiskt, på riktigt, är fantastiskt. Det finns faktiskt ingenting att vara varken ironisk eller sarkastisk mot gällande det här. Det handlar om frieriet. När han frågade och jag sa ja.
 
Mars 2010. Vi var i Stockholm och skulle på mellofinalen. Hade fått det av honom i 30-årspresent. Det kändes kul och vi bodde på ett mysigt litet hotell några stationer från globen. När vi satt på tunnelbanan på väg in så var han så himla sur. Jag blev också lite sur, för att han va sur. Va tråkigt att åka på mellofinalen om han skulle va så där sur tänkte jag. Och blev ännu surare.
 
Han hade planerat nåt det visste jag. Han hade sagt det. Sagt att det skulle bli en liten överraskning och att vi skulle åka in tidigare. Vi kom fram och det visade sig att vi skulle åka SkyView. Ja det skulle ju bli kul. Om han inte hade varit så sur förstås. Vi åkte upp och utsikten va fantastisk. Inte för att han tittade så mycket på den. Han stod mest och tittade tomt ut i luften. Om ja sa "titta där, vilken utsikt" så fick jag ett "mmmmm" tillbaka. Kul kille!
 
 
 
 
Så började "bollen" åka ner igen och plötsligt, där nere på backen, fångade nåt min blick. Ett stort och vitt lakan med röd text "Frida, vill du gifta dig med mig?" stod det. Jag blev alldeles chockad och frågade honom "Vad gör du? Är du inte riktigt klok!?".  "Jo" svarade han bara och log "Vad säger du då? Ska vi gifta oss?"....
 
 
 
 
Efter 10 år, två barn, hus och Volvo tillsammans var beslutet inte alls svårt. Det är vi. Alltid.
 
Några av de som åkte med oss i den där bollen fattade vad som hände och när vi kom ner på marken igen så applåderade personalen när vi gick av. "Vad sa hon, vad sa hon?!" Vi bara log. Den här dagen hade plötsligt blivit så mycket bättre. Ingen sur (läs: nervös) sambo utan istället en lycklig blivande man.
 
 
 
Nu har det gått tre år sen vi gifte oss och fortfarande känns allt lika bra. Det är så här det känns att va lycklig. Att ha någon vid sin sida som både är ens bästa vän, som stöttar en och som man vill göra allt för <3 
 
Läs om läderbröllopet här
 
 
 
 
 
 
Kategori: kärlek Taggar: frieri, kärlek, mannen och jag;

Liknande inlägg

Ett vårskrik. Helt ofrivilligt.

Ni som känner mig vet att ja inte är skitförtjust i kryp. Jag är inte jätterädd, men jag tycker dom är obehagliga. Dom liksom smyger sig på helt oinbjudna. Jag tycker inte om det. Inte alls faktiskt. En gång för några år sen hittade jag ett stort sånt där megamonster under sonens madrass. Den va död som tur va. Jag skrek ändå. Fick hjärtklappning och sprang ut ur rummet. Det var bara jag och sonen hemma och jag fick ge tydliga instruktioner. "Nu  går INGEN in i det där rummet. Vi väntar tills pappa kommer hem." Som ni förstår funkade det sådär. Alla vet ju att om man säger att ett barn inte ska göra nåt så blir det ofta precis tvärtom. Men ändå. Jag tror inte heller att han tänkte. "Min mamma är en hjälte." Inte just då i alla fall.
 
Med det sagt. Den som är skyldig till det här kan packa sin väska och börja fundera på hur den nya soffan ska se ut. Nu finns det i och för sig en ganska överhängande risk att det är min yngsta son. Och det blir ju svårt för honom att bo själv. Vi får lösa det med en dygnet-runt-barnvakt i så fall.
 
Det här va inte roligt. Inte den här gången. Bara så du vet!