Tallinn, tur och retur!

 
Jag och min äldsta son (9 år) har varit i Tallinn. På kryssning. Det finns några saker med kryssning som jag gillar. För det första kan man inte göra nånting annat än att vara just på båten. Det finns inga måsten och vad klockan är spelar liksom ingen roll. Det är skönt på nåt vis. Jag tycker också om spelautomaterna. Det har jag gjort sen ja va liten, skillnaden är att då fanns ingen åldersgräns, då fick man spela fast man va under 21. Det får man inte nu. Och om man låter sitt barn spela fast han bara är nio så kan man nästan bli avslängd från båten. Nästan alltså. Men den här gången gjorde dom ett undantag tror jag. Sen hängde vi mest i videogame-hallen.
 
 
 
 
Ett av orosmomenten innan vi skulle åka var alkoholen. Och då tänker jag inte på mitt eget intag utan andras. Att ha med sig barn på en båt där det ofta dricks en jävla massa sprit kändes lite olustigt. Nu åkte vi på en tisdag och det var rätt lugnt på den fronten. Vi hade trevligt.
 
En båt åker ju på vatten och det kan till och från vara lite vågigt just på vattnet. Och vågor på vattnet blir vingliga ben på båten. Att vara full när man har ett barn med sig är inte ansvarsfullt. Att se skillnad på vad som är vingligt på grund av vågor eller av fylla är inte så lätt. Om man dessutom håller i nåt som skulle kunna vara en Strawberry Daiquiri kan det kännas jobbigt att möta folk i korridoren. Om man varje gång man möter någon säger: "Oj vad det gungar. Sebastian ska du inte ha din slush?". Då kan ditt barn tycka att du är lite tjatig. Och han kan säga saker som "Du bara säger samma sak hela tiden, kommer du inte ihåg att du frågade för en minut sen?". Det gör inte saken bättre. Det gör det inte. Att slush dessutom är ett ord som är lite sluddrigt att säga hjälper inte heller. Att försöka säga ett i sig ganska sluddrigt ord så osluddrigt man kan, går ungefär lika bra som när man går genom tullen med lite för mycket sprit i bagaget och ska se oskyldig ut...ja ni fattar kanske. Min största uppgift var alltså inte att ta hand om min son. Det var att på alla sätt jag kunde försöka visa dom runt omkring att jag inte var full. Till exempel att lite för högt beställa "EN ALKOHOLFRI DRINK, TACK!". Jag vet inte om det funkade. Förmodligen inte.
 
 
 
 
 
En del av Tallinn kallas för Old Town. I Old Town finns det många små butiker, väldigt spännande tyckte min son. Alla affärer säljer samma saker. Porslinsmuggar, magneter och stickade vantar. Oerhört spännande. Verkligen. När man är liten kan man tydligen se skillnader ändå. "Den här muggen hade fyra blommor istället för tre, inte alls samma som i den förra butiken ju...! Häftigt!" Tänk om jag också kunde vara så uppmärksam och lättroad. Nä, men jag är ju vuxen och då krävs lite mer intellektuella och mer varierande aktiviteter än att kolla hur muggar är målade.
 
 
 
 
Det finns en hel hög med saker att berätta om den här resan. Jag nöjer mig så här ändå.
 
 
Kategori: Allmänt, Vardagsbetraktelser; Taggar: Barnen och jag, Kryssning, Tallin, Välkommen till min blogg, kärlek, vardagsbetraktelser;
Kommentera inlägget här: