Läderbröllop, bröllopsnatt och akuten

 
För att ni ska förstå så måste jag börja med bröllopsnatten. Eller ja, morgonen efter bröllopsnatt nr 2.
Först en liten kort historia om bröllopsnatt nr 1:
"Bröllopsnatt nr 1. Vi partade med våra gäster fram till 02.00 och tog sen taxi till hotellet. Helt slut så vi stupade i säng båda två. Bröllopsnatt nr 2 väntade ju ändå nästa dag. Den nyblivne mannen svimmade vid ca 05.00 på hotellets badrumsgolv. Slog sig rätt illa och paret fick åka till akuten. Där det gjordes röntgen på hjärnan, tejpades och togs prover. Vid 12.00 fick dom åka hem, lite buttra för att ha missat hotellfrullen. Alla vet ju att hotellfrullen är det bästa på hela hotellvistelsen. Dom missade den. Bröllopsnatt två väntade dock med trerättersmiddag, bröllopssvit med bubbelbad och hotellfrulle på rummet. Det blev en magisk kväll. Och frukosten var topnotch."
Hur som helst. Där och då. På morgonen efter den andra bröllopsnatten, predikade frun, ett kort, men tydligt tal. Väldigt tydligt budskap: Bröllopet. Det är en dag man ska komma ihåg och gärna fira med en blomma eller liknande. Man ska alla fall komma ihåg. Och det har dom gjort. Kommit ihåg. Köpt blommor. Ätit middag. Kommit ihåg.
I dag är det bröllopsdag.
15 min före mannen skulle komma hem får frun ett sms från sin bästa vän "Massor med grattis på din bröllopsdag *grönt hjärta*". Frun, som ligger sjuk på soffan, blundar och ser framför sig hur hon springer runt i huset och letar efter nåt att ge. Nånting borde det finnas. Kanske kan mecka ihop ett kort. Med ett hjärta på. Hinna till affären och köpa en blomma tro? För ni kommer väl ihåg? "Man måste komma ihåg sin bröllopsdag." Hur som helst. Med ögonen slutna så somnar hon. Och sen kommer mannen hem. Med blommor. Med bubbel. Och med ett fint kort.
Jag glömde, viskar hon.
Inte jag, viskar han. Och ger henne en puss på kinden. Hon drar in lite snor. Han går och lagar mat.
 
 
 
 
 
Han säger att det inte gör nåt. Och det stämmer säkert. Men för mig gör det ju nåt. Det här är en dag man ska komma ihåg.
Förlåt.
Grattis på bröllopdagen älskling! Och tack för att du finns i mitt liv. Tack för att du kom ihåg.
 

Anton, toabesök och en korkad morsa.

Min 8-åriga son kom ut från toaletten i morse:
-Mamma, hur fick Anton superkroppen som ALLA pratar om?
-Va!?
-Mamma! Alla pratar om det. Utom du.
-Jaha...nä...jag vet inte. Vem har sagt det?
Han himlar med ögonen - Alla säger jag ju! Du fattar ju ingenting! I N G E N T I N G!  Han tar på sig skorna, går ut och smäller, lagom hårt, i dörren.
- Jaahaa.....? Säger jag lite för mig själv. Tittar på 10-åringen. Får en axelryckning tillbaka.
Några timmar senare efter jobb, tandläkarbesök och handling kommer jag hem och är super...ursäkta mig...kissnödig. Springer in på toan. Och som ni förmodligen vet så gör en del människor ofta fler saker än bara själva kisseriet när dom sitter där. Jag till exempel brukar städa handfatet samtidigt (det är nära). Eller plocka i hop lite på hyllan som sitter precis bredvid stolen. Eller nåt sånt. Idag valde jag att plocka ihop tidningarna som låg på golvet.
 
 
 
Vet inte om hon skulle ta det som en komplimang direkt. Fast ja, Anton är väl ett rätt fint namn?
 

Liknande inlägg

Kan inte datorn bara gå sönder.

 
Minecraft - en utmaning för mig som förälder.
Är det min tur nu? Han har suttit 2 minuter mer än mig! Gå här ifrån brorsan, du stör! Ge rej! Är det min tur nu? Gåå ut! Hur länge har han suttit nu? Geeee reeeej!!! Nu är det min tur. Säg till han!! Han har suttit i 1 timme och 30 sec. Meeeen, geee reeej!!
Plus: en skärm som man kan tänka sig används som spotthink emellanåt. Barn som inte har ro att sitta vid matbordet mer än 2 minuter. Två små personer som konstant bråkar över detta förbannade ting.
Vi har datafriadagar, maxtid på hur länge man får sitta, att det ska va lugnt och avslappnat vid matbordet. Good luck, speciellt på det sista. Men ändå. Va sams för f-n. Bara en liten stund så jag kan få skriva ett blogginlägg ifred. Snälla.
Sen effekterna efter. Hyperaktiva barn - såklart eftersom dom suttit stilla flera timmar. Dåligt humör - vet inte varför men nånting gör att dom blir fruktansvärt sura. Svårt att komma till ro och somna. Lite som när dom ätit godis faktiskt nu när jag tänker på det.
 
Die dator die...