Rock n´roll Friday

Vi har pratat om veta-bättre-typer på FB, om särskrivningar, om Sean Banan och om barn som ska bli klippta. Nu tänkte jag dela med mig av nåt som faktiskt, på riktigt, är fantastiskt. Det finns faktiskt ingenting att vara varken ironisk eller sarkastisk mot gällande det här. Det handlar om frieriet. När han frågade och jag sa ja.

 

Mars 2010. Vi var i Stockholm och skulle på mellofinalen. Hade fått det av honom i 30-årspresent. Det kändes kul och vi bodde på ett mysigt litet hotell några stationer från globen. När vi satt på tunnelbanan på väg in så var han så himla sur. Jag blev också lite sur, för att han va sur. Va tråkigt att åka på mellofinalen om han skulle va så där sur tänkte jag. Och blev ännu surare.

 

Han hade planerat nåt det visste jag. Han hade sagt det. Sagt att det skulle bli en liten överraskning och att vi skulle åka in tidigare. Vi kom fram och det visade sig att vi skulle åka SkyView. Ja det skulle ju bli kul. Om han inte hade varit så sur förstås. Vi åkte upp och utsikten va fantastisk. Inte för att han tittade så mycket på den. Han stod mest och tittade tomt ut i luften. Om ja sa "titta där, vilken utsikt" så fick jag ett "mmmmm" tillbaka. Kul kille!

 

 

 

 

Så började "bollen" åka ner igen och plötsligt, där nere på backen, fångade nåt min blick. Ett stort och vitt lakan med röd text "Frida, vill du gifta dig med mig?" stod det. Jag blev alldeles chockad och frågade honom "Vad gör du? Är du inte riktigt klok!?".  "Jo" svarade han bara och log "Vad säger du då? Ska vi gifta oss?"....

 

 

 

Efter 10 år, två barn, hus och Volvo tillsammans var beslutet inte alls svårt. Det är vi. Alltid.

 

Några av de som åkte med oss i den där bollen fattade vad som hände och när vi kom ner på marken igen så applåderade personalen när vi gick av. "Vad sa hon, vad sa hon?!" Vi bara log. Den här dagen hade plötsligt blivit så mycket bättre. Ingen sur (läs: nervös) sambo utan istället en lycklig blivande man.