Händerna i luften...

Men två händer på tangentbordet och en grym tentaångest som utan barmhärtighet gripit sig tag i mig känns Petra Marklunds låt som rena drömmen. Tänk att få lyfta lite på händerna, bli full, slå huvet i baren och hamna i himlen. Eller ja, mardröm kanske snarare. Dö vill man ju inte. Väl?! Men bli full skulle väl va härligt.
 
Jag säger inte att allt alltid måste va kul och roligt. Det är inte det jag menar, jag vet väl för fan att en tenta (uppsats) innebär mycket plugg. Jag vet det. Men när barnen var tionde minut kommer in och frågar hur många ord jag skrivit känns det svårt att fokusera. 257 pip. 272 pip. 281 pip. Bara dryga 1700 ord kvar. Försöker vara pedagogisk:
 
Jag: jag behöver sitta ifred, om ni går iväg och tittar på film och jag får sitta 30 min ostört kommer jag till er sen. Men varje gång ni stör så blir det 30 min från då.
 
7åringen: Varför skriver du så sakta?
 
Jag: Sakta?! Jo jag måste ju få ihop dom här orden nu, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva...
 
7åringen: Vad står det där? Sam....häll...sstr...ukt.....urer.... Varför väljer du inte lite lättare ord som "kaka" eller "glass" om du nu ska skriva så många ord?!
 
När jag tänker efter. Varför inte?!
 
 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: